Inledning
Vi som läser Landskapsvetarprogrammet på Högskolan
Kristianstad fick en uppgift inom ramen för delkursen "Skiftenas
och industrialismens landskap", som handlar om tiden från
1700 fram till 1945. Uppgiften bestod i att välja ut en
landsbygdsförsamling och för denna behandla tre olika
teman: Befolkning, Skiftesreformerna samt Natur- och
kulturmiljö.
Befolkningsutveckling och sociala strukturer studerades för
hela församlingen. Därefter valdes en by för
detaljundersökning av en utvald skiftesförrättning.
Dessutom skulle natur- och kulturmiljön behandlas för
ett utvalt område.
Historietopografisk beskrivning
Välkommen att följa med oss på ett historiskt
nedslag i Rinkaby, eller 'krigarnas by' som namnet betyder.
Rinkaby har fått ge namn åt såväl byn
som socknen. Rinkaby socken är belägen en mil sydöst
om Kristianstad, vid Hammarsjöns östra strand. Socknen
tillhör Villands härad.
Rinkabybornas utkomst har i stort styrts av naturbundna förutsättningar.
Berggrunden utgörs av krita med övervägande kvartshaltig
kalksten till kalkig kvartssandsten. Jordarterna består
till största delen av sand och grovmo. En isälvsavlagring
löper tvärs genom socknen i nord-sydlig riktning.
Här finns mindre områden med glacial lera och gyttja.
Området är tämligen flackt och i det öppna
landskapet får vindarna fritt spelrum. En mindre bäck,
Rörsbäcken, rinner västerut genom socknens södra
del och ut i Hammarsjön. Genom Hammarsjön passerar
Helgeå på sin väg mot Östersjön.
Historik
om byn
Det kan vara lämpligt att kasta en blick lite längre
tillbaka än 1700 för att klargöra vissa förhållanden
som gällde för Rinkaby. På 1600-talet lär
Rinkaby socken ha legat under ett säteri i Gälltofta.
Detta säteri blev Överste Gunter von Bielow tilldelad
år 1666, med tillhörande 10 hela och 3 halva kronogårdar
i Rinkaby. Bönderna brukade själv sina gårdar
med viss dagversksskyldighet åt säteriet, dit de
även lämnade sitt landgille i form av lantbruksprodukter.
Byn var fattig med dåliga skördar. En lantmätare
uttrycker detta i ett brev från denna tid att "Säden
är den enda tillgången för bönderna, när
den slår fel, som mest sker, hava de intet till utlagor,
skatt, till redskap, till Gudsböter eller dålig och
liten föda. Ej heller räcker ängen till föda
åt boskapen. Bönderna kunna av fattigdom varken hålla
dräng eller piga". En del av bönderna klarade
inte av fattigdomen och pålagorna utan övergav sina
gårdar. Några återtog sina gårdar mot
att de klassades som ödehemman, vilket innebär att
de blev skattebefriade i minst tre år. Redan här
på 1600-talet omtalas det att odlingarna ofta blev förstörda
av flygsand.
Länge efter att Gälltofta säteri hade upphört
att existera pratades det om stormannen Gunter von Bielow, som
för sina många brott ej fick begravas i vigd jord.
Han blev begravd utanför Viby kyrkas norra kyrkogårdsmur.
1651 drabbades Rinkaby av en förödande brand då
nästan hela byn strök med och även deras åtkomsthandlingar
förstördes.
Omgestaltning
av landskapet
Här sammanfattas vad som hände med byn och landskapet
runt omkring vid genomförandet av laga skifte.
Bykärnan splittrades och gårdar flyttades ut.
Tegsystemet upphörde att existera för åker-
och ängsmark. Gamla fall och gränser mellan vångarna
upphörde att existera.
Ny mark odlades upp av dem som fick flytta ut sina gårdar.
Varje gårds ägor samlades till ett stort skifte,
det där gården låg resp. uppfördes. Här
i Rinkaby fick varje brukare ytterligare tre stora ägobitar
samt ett par små i torvjorden.
Hela området som tillhörde byn befolkades i och med
utflyttningen av gårdar.
Nya ägogränser markerades i landskapet med gärdesgårdar,
enligt lantmätarens raka linjer på kartan.
Vägnätets
förändring
Vägen mellan Kristianstad och Åhus i nord-sydlig
riktning fick behålla samma sträckning som den hade
redan 1751. De vägar som tillkom vid laga skifte kan man
fortfarande hitta på kartan från 1928. Vägnätet
inom Rinkaby har förblivit relativt oförändrat.
Vägen österut mot Gälltofta stämmer däremot
inte. 1832 ritades den in norr om skiftet för gård
nr. 4, 5 0ch 10. 1930 går den istället söder
om detta skifte, alltså söder om Bygården.
Det mest troliga är att vägen aldrig anlades som den
anges på laga skifteskartan, utan istället där
den går på 1928 års karta och gör så
än idag.
Järnvägen som redan nämnts anlades 1886 och drogs
i nord-sydlig riktning öster om landsvägen mellan
Kristianstad och Åhus, och även öster om Bygården.
Odlingssystemet
Före skiftet
1751 låg nordost om byn vad som benämns "By-
eller kornvången" uppdelad i 12 st. olika fall, där
varje gård hade sin teg i vart och ett av fallen. Dess
area var 336,16 tunnland. "Sandvången" i ost-sydost
hade hela 24 fall och en nästan fyra gånger så
stor yta på 1247 tunnland.
Jorden brukades dels i ensäde, dels i ett mer komplicerat
system beroende på markens beskaffenhet. "By- eller
kornvången" hade den bästa åkerjorden
och besåddes förmodligen vart år. "Sandvången"
däremot hade sämre jord och där var problem med
sandflykt, så den kunde behöva ligga i träda
upp mot tio års tid.
"Ängvången" i nordväst mot Helgeå
översvämmades vår och höst. Den indelades
i sex fall med en sammanlagd yta av 287 tunnland.
Byn hade två ut- eller betesmarker. Den ena var "Fäladsmarken",
även kallad "Maden", belägen i sydväst
mot Helgeå som bestod av god gräsväxt och även
den översvämmades vår och höst. Den andra
var "Gripsjorden" syd-sydost om byn. Där hade
man bekymmer med flygsand som blåste in över bättre
åkerjord, även flygsand från Åhus och
Hornas fäladsmarker.
Handlingarna berättar att åborna efter många
års vila bryter vissa stycken som besås med bovete
år 1 och med råg år 2. Detta borde ej tillåtas
då jorden lagligen ska delas upp. På kartan står
det t.o.m. markerat "Flygsanden. Åkerjorden får
ej uppdrivas".
Dominerande
odling vid byn
Mitten av 1750-talet
Man odlade vinterråg med korntal 6. Korn och bovete odlades
för avsalu.
I mindre omfattning odlades havre, ärtor och bönor.
Ängen gav 20 lass hö per hemman.
Lin odlades till husbehov och bi fanns på växlande
5-6 gårdar.
Boskapen på inägorna mellan Rinkaby och Horna ugjordes
i huvudsak av nöt, får och svin.
Slåttermarkerna låg längs Hammarsjöns
strand.
1762
Förutom vinterråg med korntal 6 odlades korn med
korntal 3.
Bovete nämns med korntal 5. Därav såldes ej
men av den övriga säden havre, ärtor, bönor
och weckor såldes lite.
Ängen var bördig och gav 20 lass hö per hemman.
Pileträd växte vid gärdesgårdarna och bildade
pilevallar av den ständigt eroderande sanden.
1800-talets första
hälft
Då var socknens utmark totalt försvunnen och djuren
fick beta på de trädade åkermarkerna.
Tallplanteringar, vilka var "Kungligt anbefallda",
tillkom i socknens sandiga sydöstra hörn för
att förhindra sandflykt.
1800-talets senare
del
Jordbruket ändrade delvis karaktär. Potatis och tobak
odlades på sandiga marker.
Under den här tiden ses ett odlingsmaximum.
Sjösänkningarna hade stor betydelse för landskapets
utformning såväl som böndernas utkomst. Mer
land blev tillgängligt som ängs- och betesmark och
vissa partier ändrade karaktär från fuktiga
till torrare med ändrade odlingsmöjligheter som följd.
Nästa>